Mitt au-pair år och fantastiska äventyr börjar lida mot sitt slut. På torsdag morgon lämnar jag Malta och världens mest underbara värdfamilj. Många frågar vad jag kommer sakna mest och självklart är det barnen. Jag kan ha världens sämsta dag så går man upp och får lite gosiga kramar så känns allt mycket bättre igen, finns ingen bättre medicin mot dåliga dagar. Sen kommer jag sakna hela livet som au pair. Framförallt det liv jag levde i London. Det är det bästa året i mitt liv och det kanske är löjligt att säga att man bli kär i ett land eller stad, men åk till London om ni inte vart där och man bli KÄR, jag lovar!!!
Sitter fortfarande i pyjamas och tittar på 100 saker som jag borde börja fixa med i mitt rum. Imorgon kommer tjejen som ska ta över efter mig så städa, plocka undan och plocka ner i resväskan borde jag göra NU så jag kan gå ut och njuta av solen resten av dagen.
Igår skypade jag med mamma och lillasyster som har fått namnet Ebba. Tur att jag har en liten goding att komma hem till så jag kanske kan tänka på något annat än mina busungar här på Malta.
Veckan som kommer lär bli väääldigt händelserik men ett sista inlägg innan hemresa till Sverige lovar jag, sen tackar jag och bloggen för detta äventyr!
PussPuss